Du får stanna hos mig inatt

Du får stanna hos mig inatt.

Utsträckt ligger du bredvid mig. Lugna andetag. Händerna lojt vilandes under din kind. En armbåge som petar mig i sidan. Jag känner din värme. Vill krypa nära. Hålla dig för evigt. Inte se dig gå i morgon.

Jag kröp ned till dig för en stund sedan. Du makade på dig i sömnen. Gjorde plats. Fast du själv tar knappt någon. Om du inte lägger dig på tvärsen förstås.

Mina ögon har vant sig vid mörkret. Du är så vacker när du ligger där. Omedveten om att jag tittar på dig. Pillar bort hårslingan från din panna. Stryker dig över kinden. Det rycker lite i ena mungipan. Tar din hand i min. Trycker den lätt och du svarar.

Nattens mörker och tystnad får tankarna att fara. Det är bara du som hörs. Varför. Varför får jag inte ha dig hos mig alltid. Jag vet ju svaret men det gör inte ensamheten lättare.

Kanske borde du sova i din egen säng inatt? Men jag har inte lust att köra iväg dig. Själviskt håller jag dig kvar. Fast jag vet att du inte har något emot det.

Älskade lilla loppa. Du får stanna hos mig inatt. I morgon skiljs vi för ännu en vecka.

Du får stanna hos mig inatt