Livet med katt

Jag har aldrig sett mig som en kattperson. Aldrig i min vildaste fantasi tänkt att jag ska skaffa katt. En katt. Än mindre två katter. 

Och så en dag i december dök hon upp. En kattflicka på dryga året. Och jag föll som en fura. Lill-matte, ev med någon bokstavskombination, behövde familjens uppmärksamhet och man kunde därför inte behålla sin katt. Tyvärr kunde jag inte bereda plats snabbt nog så hon fick komma till annat hem. 

Under våren har jag kikat på diverse katthemssiter men ofta är det katter från dåliga miljöer som söker nya hem. Utan barn. Där nya ägarna har all tid i världen att ta emot sin nya medlem. Jag jobbar heltid. Funkar ju inte då. 

Och så i mitten på juni. En köp/säljsite på FB. Zimba hade flyttat från stor villa till litet radhus och de upplevde att han var miserabel i sitt nya boende. Vi messade. Pratade i telefon (inte katten och jag. Matte). Det var så gott som klart (förutom att jag förstås skulle komma och träffa honom) när Flisan dök upp i diskussionen. Zimbas plastsyrra. Uppvuxen i familjen. Flaskmatad sen hon hittades i ett skjul. 

 
Nåväl. Åkte dit. Åkte dit big time. Värsta fina katterna. Alldeles bedårande. Hem igen och snack med barnen som förstås blev överlyckliga och beslutet var lätt att fatta. Berättade för modern som trodde jag fått en knäpp. 

Så förra tisdagen kom de. Levererade hem så att Husse skulle se var de hamnat. Kom med låda och matskålar och installerades i ett för övrigt tomt hus. Tog direkt reträtt till övervåningen. 

 
Efter ett par dagar hemma vågade jag mig på att ta dem med till landet. Inomhus i 2 dagar eftersom de inte vet om annat, innekatter som de är. Men sen. Sen introducerades utelivet, och Flisan fattade galoppen direkt! Hon njuter till fullo av chansen till gräs under tassarna, jakt på flugor och solen kittlandes i näsan. Zimba däremot är mer restriktiv men har ändå idag vågat sig ut 1,5 meter – tryckt mot marken.. 

Jag måste i detta inlägg backa alla mina förutfattade meningar om katt, och säga att detta känns helt rätt! Tom lilla mor, som inte alls var impad över min utökade familj, har idag erbjudit katterna att stanna kvar medan jag åket hem för att jobba ett par dagar nästa vecka. Det ni! 🐾❤️

 

Advertisements

Taggat:

5 thoughts on “Livet med katt

  1. Singel i förorten 3 juli, 2015 kl. 02:29 Reply

    Så roligt! Jag är ju inte heller någon kattmänniska eller ens någon djurmänniska men precis som du skriver så känns det så rätt. Det är jätte mysigt att ha dem och jag skulle gråta massor om de försvann. Var jätte nervös över att de inte skulle finna sig till rätta då mina varit utekatter i ca 1 år men det har gått bra. Lite klösande på dörren ibland men det har gått över. Älskar katterna!
    Fresten! – en fråga är ni på landet v. 29 med barnen? Jag och Melvin har hyrt bil och tänkte ta lite roadtrips och bland annat åka till bilmuseet i Sparreholm. Åh visst var det där någonstans i de sörmlänska skogarna du hade sommarstället? Är ni där så svänger vi gärna förbi på lite fika eller kanske lite grill?

    • Ett stenkast från Fyndet 3 juli, 2015 kl. 02:55 Reply

      Jag är på landet med Modern, Syster och hennes två juveler (12,5 o 8). Ni är mkt välkomna förbi en dag!!!
      Hur ser förresten nästa vecka ut för dig? Jag är i stan o jobbar.

  2. Johanna 3 juli, 2015 kl. 08:36 Reply

    Djur har en tendens att ta sig in i hjärtat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: