Vad gör du 22 mars?

Idag blossar den upp igen. Diskussionen om invandring. Om det är rätt eller fel. Om hur många. Om vilka som får komma. Om vi och dom. Om varför. Om skattepengar som fördelas fel.

För snart 70 år sedan, närmare bestämt i maj 1945, skickades en mamma och hennes två barn iväg mot Sverige. Ett land där mamman tillbringat sina första ca 20 år, men barnen inte kunde språket. Inte hade varit i. Inte hade vänner. Inte förstod sin vardag. De lämnade ett krig. Ett liv som delvis tillbringades i skyddsrum. Sporadisk skola. Flytt. Oro. Brist på mat. Så gott som allt de ägde lämnades kvar.

”Som tur var” var barnen relativt små. Åtminstone den yngre. De förstod inte riktigt vad som pågick. Ingen vuxen förstod ju heller. Det ofattbara var ju just ofattbart. De flydde från Tyskland. Ett grannland. De flydde till ett välkomnande land. Ja, mamman hade rötter här. Rötter som var både svenska och danska. Och de blev mottagna. Med restriktionen att inte tala det enda språk de kände till. Och de kämpade med språket. Ett par år levde de här, i en minimal lägenhet ihop med sin mormor. De fick enstaka brev från pappan. Pappan som satt i fångläger. Den äldsta dottern gick i skolan och tog hand om lillasyster och hushåll när mamman jobbade. Lillasyster behövde ”bara” gå i skola.

Deras pappa, icke-svensk, kom efter. Han kämpade. Kämpade mot demonerna från kriget. Kämpade för sin familj. För att skapa sig ett nytt liv i Sverige. Och han blev emottagen. Han fick jobb. Han gick på kvällsskola för att förkovra sig (han kunde inte få jobb på gamla meriter i Sverige). Han betalade sin skatt. Assimilerade sig i det svenska samhället. Han lärde sig svenska (ok, mot slutet av hans 91-åriga liv föll han gärna tillbaks till modersmålet). Han umgicks med landsmän ibland och med svenska vänner ibland. Till och med blandade de två grupperna.

Vad jag vill ha sagt med detta? Det är min mormor, morfar och mamma jag pratar om. 3 personer som med den främlingsfientliga politik ca 13% av röstdeltagarna inte vill se komma hit. Hit till Sverige. Ett av världens rikaste länder.

22 mars kan vi göra skillnad. Är vi redo att göra det? Blått, grönt, rött, regnbågsfärgat. I don’t give a sh-t. Men tänk en gång extra om du har tankarna mot gänget som inte vill berika.

Annonser

Taggat:

One thought on “Vad gör du 22 mars?

  1. Granntanten 4 december, 2014 kl. 11:49 Reply

    Jag har inte missat ett val i hela mitt liv och jag tänker verkligen inte göra det nu heller.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: