Vi ska på begravning inom kort och Ebba ska följa med (inte hennes första begravning, tyvärr), och jag frågade Ebba om hon vet vad en begravning är.
Ebba: Ja, man firar den som har dött.
Jag: Hur tänker du då?
Ebba: Jo, man firar att den som har dött har levt ett långt liv. Och så säger man hej då lixom.
Märkt: begravning, fira livet
Ett stenkast från Fyndet 
Oj vilka kloka ord!
Åh, tänk om jag kunde vara så klarsynt när det gäller begravningar.
/Lidingömamman
Så kloka ord!
Ja detta med döden är så naturligt egentligen, undrar när den inställningen förändras?
Gott Nytt År även till dig!
Kloka unge!
Så sant!
Så skulle jag vilja tänka också! Men det gör jag inte… hatar begravningar… vill inte ta farväl och gråter halvt ihjäl mig…
Hon är en klok liten tjej! Vi satt precis utmed kistan, och hon hade många funderingar kring var farbror U var, varför det behövde vara blommor runt kistan, om den skulle ner i marken, var han hade tagit vägen, varför vi la blommor på kistan, etc.
Efter mottagningen tyckte hon det hade varit en bra fest, och hon hoppades att Foffa (morfar) och U (min farbror) hade det bra ihop med de andra (min mormor, hennes farfar, min halvsyster, och några till vars bortgångar hon varit med om).
så fint och bra sagt – av henne och också av dig som inte tabubelägger det som hänt utan lpter henne (och brorsorna antar jag) vara med och förstå. vi brukar be den som dött hälsa till min mamma. då blir det inte lika hemskt. stor kram och tack för din mysiga blogg som jag alltid läser men inte ofta svarar på.
Tack! När pappa gick bort i vintras pratade vi mycket om döden, och det är ju som sagt inte första begravningen de är med på.
Och tack för komplimangen – kram tbax!