TorpetCupen

Det har varit fotbollscup i helgen. Första cupen i 7-mannaspel. Idag med 8 tillgängliga spelare. Killarna fick kämpa minst sagt.

Jag var inte med på första matchen; kommande veckans jobb i Köpenhamn krävde lite förberedelser, men fick via sms reda på att de spöat Lidingö och spelat toppen. Messet var från en annan förälder, inte från H..

Match 2 inledde de med ett snabbt mål men sedan låg hemmaspelarna på. Våra killar kämpade sig till ytterligare 2 mål och fick sig ett i baken. Vi hörde andra lagets föräldrar kommentera våra killar med att vi ”hade ju bara en bra spelare”. Que? E är grym, det är sant, men utan resten av gänget är han ju inte komplett. Och hade inte vi haft så bra backspel som vi hade kunde det blivit fler mål från dem.

Nästan hela gänget drog på gemensam lunch.

20121023-174901.jpg

 

Såhär taggade var de inför 3e matchen.

 

20121023-175228.jpg

 

Bagarmossen stod på menyn och de visade sig ha lite mer ork kvar än våra. Men i inte underligt: 7-mannaplanen kräver mycket mer löpning och passningsspel, och vi var minst 3 man kort.

H valde målvaktsrollen i denna match. Suverän inledning med många fina räddningar! Utespelet var ok men energin fanns inte riktigt kvar. Vi gjorde inledande målet även nu, men sedan tappade backarna stinget, och efter 3 insläppta (varvat med fina räddningar) så slocknade H oxå.

Axlarna sjönk och målstolpen fick agera stöd..

Inte lätt att vara 9 år och känna att man bär hela ansvaret för förlusten. Det blev ett långt samtal om vad lagsport går ut på, och efter det kändes det nog lite bättre igen.

 

Annonser

Taggat:, ,

4 thoughts on “TorpetCupen

  1. Fina Frun 25 oktober, 2012 kl. 09:32 Reply

    Viktigt att det är en laginsats med ära åt alla och delad besvikelse för förluster 🙂

    • Ett stenkast från Fyndet 30 oktober, 2012 kl. 10:47 Reply

      Ja, min lilla H har lite svårt ibland att se att det är LAGET som förlorat, om det är fallet. Han tar det mycket personligt – allra helst om han står i mål… Men oftast går det över ganska snabbt, och trots att han ”aldrig ska spela fotboll mer” när det blir förlust så går han lika glatt iväg på nästa träning.

  2. fiafit 25 oktober, 2012 kl. 09:52 Reply

    Åh vilket härligt gäng. Både längtar och inte längtar till sönerna ska på cup och fotbollsmatcher… om du förstår vad jag menar!

    • Ett stenkast från Fyndet 30 oktober, 2012 kl. 10:45 Reply

      Det är himla mysigt faktiskt. Att hänga vid planen alltså. Att uppleva ungarnas glädje över vinster. Att ”sörja” med dem när det blir förlust. Att trösta. Att värma en frusen liten kropp när regnet vräker ned och det är +5. Att stå i shorts i solen och snicksnacka med andra föräldrar. Att få frisk luft. Att vara del i barnens roligheter. Inte dumt alls faktiskt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: