Vem frågar var du är?

Häromdagen gick jag i skogen. Ingen stor skog. Den angränsar till ett villaområde, och jag gick på ett motionsspår som jag tror är ganska välbesökt av de som bor i området.

Men jag var ensam och jag började fundera. Fundera på vem som skulle sakna mig. Och när. OM jag inte skulle komma hem.

Jag förväntas inte vara på kontoret varje dag. Så att jag inte kommer in en morgon är inte ovanligt. Och frågan är om kunden skulle eftersöka mig på kontoret om jag inte dök upp och inte heller svarade i telefon?

Jag har varannan vecka ingen som saknar mig om jag inte kommer hem en kväll. Och det är ju inte varje kväll jag har telefonkontakt med Sis eller Ma.

Hur länge skulle jag kunna vara borta innan någon reagerar?

Vart skulle de börja leta? Vem vet vad jag hade på mig för signalementets skull? Och om du jobbet skulle misstänka att jag var borta; vem ringer de då?

Vem skulle sakna dig, och hur snabbt?

Annonser

Taggat:,

14 thoughts on “Vem frågar var du är?

  1. Fru H 8 september, 2012 kl. 09:28 Reply

    Så där kunde jag tänka för många år sedan. Det är lite läskigt. Här hemma har vi alltid haft tät kontakt. Vissa tycker det är löjligt att jag ringer och säger att jag blir en kvart sen eller så men jag tror det är just dessa tankar som rör sig i huvudet. Sen tror jag nog att det är just i motionsspåret som min man skulle börja leta efter mig.

    • Ett stenkast från Fyndet 10 september, 2012 kl. 10:31 Reply

      Ja men det är ju jättebra att man hör av sig! Försöker tala om det för barnen; vikten av att kommunicera..

  2. fiafit@hotmail.com 8 september, 2012 kl. 01:26 Reply

    Jag skulle säkert kunna vara borta en hel vecka eftersom min man ALDRIG oroar sig. Jag blir nästan lite irriterad ibland. En natt glömde jag mina nycklar och sov hos en kompis. På morgonen trodde jag att jag åtminstone skulle ha ETT missat samtal från min man. Men nej nej. När jag ringde nästa morgon sa han bara: ja jag trodde att du sov hos någon kompis.

    Grrr…..

    Mina barn skulle dock börja undra. Och min mamma och pappa. Och syster för vi är väldigt tajta och pratar i telefon ofta och har koll på varandra!

    • Ett stenkast från Fyndet 10 september, 2012 kl. 10:33 Reply

      Det är som syrran och jag. Fast om jag försvann i spåret på morgonkvisten skulle det nog dröja till em iaf. Och på kvällen. Nja, där skulle hon väl undra varför det var tyst från mig på FB.

  3. Lillasyster 8 september, 2012 kl. 06:30 Reply

    Men vi har ju kontakt på ett eller annat sätt i stort sett varje dag. Messi, telefon eller ser jag att du kommenterat eller skrivit på fejkade. Den dagen jag inte ser någon aktivitet där, då skulle jag leta upp dig! 😉
    Fast jag förstår hur du tänker!

    • Lillasyster 8 september, 2012 kl. 06:30 Reply

      Fejjan!!!

    • Ett stenkast från Fyndet 10 september, 2012 kl. 10:40 Reply

      Ja den DAN ja 🙂 Tänk om jag är ute kl 06 och så saknar du mig vid 22…. Fast jag vet också vad du menar. Och så vet du att om jag försvinner på morgonen är det i lilla skogsdungen du ska leta..

      • Lillasyster 10 september, 2012 kl. 10:51

        Precis! Jag håller nog koll på dig ska du se. För mig räcker det med att jag inte hämtar E kl 17 så får ni leta. Å andra sidan kan jag ju då ha försvunnit kl 7.30…

      • Ett stenkast från Fyndet 10 september, 2012 kl. 10:54

        Fast skulle inte de sakna dig på jobbet?? Och om, vart ringer de då?

  4. MadamX 9 september, 2012 kl. 12:58 Reply

    Mitt svar är enkelt; barnen.

    Men om jag sagt att jag ska vara borta x antal dagar och de för en gångs skull kommer ihåg det, ja då skulle de inte sakna mig förrän ett par dagar efter att jag borde ha varit hemma för de skulle ju ha kunnit komma ihåg fel. Eller nåt sånt bakvänt resonemag….

    Annars så vete tusingen. kanske efter ett par veckor eller så men samma dag – no way.

    Oups! Kom på mig själv med att glömma Konsulten. *skäms* Han skulle definitivt sakna mig. *pustar ut*

    • Ett stenkast från Fyndet 10 september, 2012 kl. 10:42 Reply

      Tur att du har Konsulten 🙂

      • MadamX 10 september, 2012 kl. 07:22

        Det läskiga är ändå att jag glömde honom när jag tänkte efter… Usch, vill inte analysera, men det bådar inte gott.

  5. Linda 10 september, 2012 kl. 10:14 Reply

    Så där tänker jag också ibland. Det är verkligen jobbigt. Där det faktiskt skulle kunna gå dagar innan någon fattade att jag var borta.

    • Ett stenkast från Fyndet 10 september, 2012 kl. 10:52 Reply

      Men jobbet? Barnen? Eller har ni ingen kontakt på pappaveckorna? (om du är den Linda jag tror…).

      Ja, det är extremt jobbigt när de där tankarna pluppar upp i huvudet. Min syster och jag har mkt nära kontakt, men tror ändå inte att jag skulle reagera sådär jättemycket om jag inte hörde av henne en kväll.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: